- Mitt brev till mig.

       

Snart två månader har gått vännen, det är som att du fortfarande inte har förstått.
Jag gör allt för att du en dag ska bli något, du har vuxit så mycket.
Du ser hur dina barn växer och du vet att det är dyrbar tid som eran familj aldrig får igen.
Axeln du hade att vila på, den är inte där nu och du kan inte förändra det. 
Jag vet att det är svårt men det är bara att kriga på.
Varför ser du så ledsen ut, är du deppig eller sjuk, vad har egentligen hänt?
Livet är inte slut bara för att ditt föralltid blev till en tom framtid.
Om han inte kan säga det som behövs, om han inte är där för dig,
vad är han då egentligen värd, jämfört med dom tre guldklimarna som finns i din famn,
som längtar efter dig och som somnar när du ligger där breve.

Även om du blir ensamstående så finns det hopp, 
det kanske inte var det du ville ge dina barn men ärligt,
har du förstått vad du egentligen har fått?
Du har fått gåvan att leda ett liv, för varje steg dom tar,
tar du ett steg och håller av dom där brevid.
Det är dax nu att sluta vänta på en tid som redan är förbi, 
om han inte älskar dig så får du tänka att du gjort allt och det räcker.
Lev istället för dina barn, så dom sen kan älska dig.
Du behöver inte någon annan för att göra det som är bäst för dig.
En dag kommer lyckan, oavsett om du slutat be om den. 
Livet är så mycket större, det här är bara en bråkdel av det.


    
 


Ingen sömn på nätterna, det är jobbigt nu och du saknar en doft,
en värme från någon speciells kropp. 
Du påsar under ögonen, du försöker hålla ihop,
ingen ser hur ont det faktiskt gör inuti. 
Vännerna har försvunnit genom åren för man har ju inte haft någon tid.
Men tänk på leendet på dina barn, när ni skrattar även om livet är i en misär. 
Till och från dagis, skola, hem laga mat, 
tvätta städa på, vardagen är tung från början,
men ni kommer få en rutin på det.
Kom ihåg att det finns en annan lukt att ta in,
som bara finns där dom är små. 
Det är tre mirakel som vaknar nästa morgon, 
minnet av en kärlek som alltid finns kvar även om 
ni bara har delar kvar av den.
Man glömmer allt så snabbt för man har alltid så sjukt bråttom. 
Dag efter dag, du måste leva för någon annan, 
det är väl därför dina barn faktiskt alltid kommer älska sin mamma.
Han kanske inte ser och förstår smärtan hos den kvinna som han lämnat ensam,
för han är aldrig ensam och får aldrig förstå hur det är att vara ensamstående,
utan hjälp eller utan någon som sitter hos en när barnen sover på kvällarna. 
Du fäller tårar, känner bara rädsla, men det finns nått som alltid får dig att må bra, 
tänk på när du ser dina barn och får en kram.


 

Ge aldrig upp nu, det är det jag tänker när jag ser dig. 
Sluta älta, glöm aldrig bort att dina barn är alltid med dig.
Och din roll i dina barns liv, är viktigare än något,
ge allt du kan även om du inte får nått tillbaka. 
Då kan du se tillbaka och veta att du gjorde allt.
Du är stark, jag vet att just nu är bördan så tung, 
du längtar efter dagarna när eran kärlek var ung.
Men det är nått du måste glömma för att överleva i nuet. 
När du vaknar mitt i natten och saknar det där ljudet,
ljudet av kärlek, trygghet som finns brevid, 
men vad är trygghet om det inte är ömsesidig längtan som ligger brevid.
Jag vet, även om man har barn så kan det kännas riktigt tomt. 

Jag vet att du gråter när barnen har lagt sig,
trött på smsen och trött på alla tajfsen, upprättelse som man aldrig kommer få.
Ge upp det där, kärlek är baserat på en ömsesidig känsla. 
Skriver han till dig och visar han dig att han ångrar sig, 
är det ömsesidigt eller är det bara du som bränner ut dig?
Men barnen dom växer och det gör ju också föräldrarna, 
och när era barn har blivit stor, vilket som kommer ske alldeles för fort,
se till att du vet varför det blev som det är. 
Snart är bråken slut och det är tyst där på kvällarna, 
lugnet kommer med eller utan det som borstå stått brevid dig.
Försök att tacka dig själv, för att du älskat och förlåtit, 
gett allt och fallit, det är inte alla som får den chansen.
Ensam kan bli stark, när du har dina barn nära så vet du att du klarar allt.  

    


 


Emie
2019-10-09 @ 14:32:16

Du är en riktig hjältinna, & jag beundrar dig! <3




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

jhennylarsson.blo.gg

Självbiografi, pendlar mellan himmel och jord.

RSS 2.0