- Oktober, din månad.

Oktober, en månad som tappar all färg lika fort som löven faller från träden.
Sista månaden du fanns med oss, något som jag tror dom flesta av oss tog för givet.

Mattias, jag är tacksam idag för allt jag fått efter dig, 
saker jag förut föraktade hos mig själv uppskattar jag idag,
för jag har lärt mig hur det funkar och att ha lite av den där
Fanqvist genen är inte så tokigt trots alls, arvet du vet. Genetiskt.

 


Såhär i efterhand skulle jag ville jag tacka dig, tack för allt, tack för livet,
gråten, skratten, jag förstår att det var lika svårt för dig. Det är så sjukt läskigt,
när jag tänker tillbaka på den kvällen, hur man bara levde och tog för givet att det
man har idag finns kvar imorgon. Nu vet jag hur det känns att tvivla på morgondagen.
Jag saknar dig idag, brukade sakna dig när du levde med, då trodde jag inte att jag
kunde göra det mer än vad jag gjorde, idag vet jag att det går att gå sönder utan att 
man kan göra nått åt det. Sista åren fick vi en relation, kantstött, svår och lite trasig,
vi jobbade på varsitt håll för att ta vårda och laga, vi fick någonting fint ändå och du
var den som alltid förstod hur man funkade när man inte ens fattade själv. Det ända 
som finns kvar idag är en hjältes gravsten. Inte min kanske, men min systers hjälte var
du alltid. Du fixade ditt liv, tog dig i kragen för henne, jag är så glad att hon fick den
upprättelsen, du var en bra pappa till henne, det borde vara det som betyder nått när
när man tänker tillbaka genom åren. Kan inte fatta att det är sant, åren går och jag förnekar
det så fort jag kan. Dåligt samvete, det är väl bara en del av det, känner mig orättvis,
jag var så hård mot dig, även när du försökte reparera allt. Men jag hoppas att vi ses sen,
i nästa liv eller dit man kommer efter det här, då ska jag tacka dig för allt. 
Tacka för värderingar, att du alltid var en drömare och gav oss andra möjligheterna att följa dom men samtidigt erfarenheten att skilja verkligheten ifrån lögnerna. 

Man kan aldrig segra i en känslomässig kamp, men man kan bli en segrare om man älskar dom val man gör och står för sina ord och vågar vara människa nog att göra misstag efter vägen, stå för dom och göra rätt så man aldrig behöver förlora sig själv och sitt eget eller andras värde. Förlorarna är dom som inte vågar säga vad dom känner. Har lärt mig att ord är inte bara ord, tänker tillbaka på dina och inser att dom fyllde så många med både hopp och tro. Dina ord kan göra skillnad, jag har lärt mig det, för jag står i den korsningen just nu, där jag måste välja mina eller lägga ner. Jag har lärt mig att älska den vägen jag går på idag, även om den inte är spikrak och kantas av hål och regniga dagar så vet jag att jag älskar det jag är och kan ge och det jag har, låter mig inte deffineras av det som jag inte har eller kan va. Egenskaper jag har fått av dig, det fanns ingen som kunde provocera mig så som dig, komiskt nog så ser jag dig nästan varje dag nu mera, min äldsta son är en kopia av allt som du någonsin förmedlat. 

Tack för allt, tack för att du gett mig det du trodde var bäst genom livet. Hälsa din mamma och njut av att ni är tillsammans, jag vet att du längtade efter henne varje dag sen hon vandrade vidare. Hälsa henne tack för den son som hon gav oss. Tack för livet, för att jag fick va din dotter på vårat egna skeva sätt, för att du lät mig ha en pappa, farmor, en helt annan familj, jag vet att det var rätt för dom står med mig genom vått och torrt och även om jag var förvirrad som barn vet jag idag att du gjorde rätt. Så tack för allt, för att du var med mig i 24 år, tack för gråt och skratt, ha det bäst, jag hoppas du äter djurelvrål på ett väldigt mjukt moln. Tack. 
 
 

jhennylarsson.blo.gg

Mitt liv i bilder & ord.

RSS 2.0